.
Fuck.. Nu kommer blödwilma. Jag mår så jävla dåligt. Jag ska sova utan rian inatt för första gången. Jag vet att han är i goda händer hos hans pappa men ändå mår jag så jävla dåligt. Fan asså. Bara tanken på att han inte är nära krossar hela mig. Misstror inte Amid, absolut inte, men JAG kan inte se till så han mår bra. JAG kan inte gå in och kolla på honom när han ligger och sover. Kolla på hans små andetag han tar. JAG kan inte trösta honom när han är ledsen. JAG kan inte mata honom när han är hungrig. Jag känner mig så maktlös. Så tom. Någon som varit exakt vid min sida i 16 månader är inte här. Han är mig. Jag är honom. Känns som att halva jag är hos någon annan. Kan inte beskriva känslan för någon som inte upplevt det. Det gör ONT. Idag sover jag inte själv dock. Det skulle jag aldrig klara. Jag och Mille har bestämt att jag ska skeda honom. Han är min bästa kille. Han är fan min bästa vän. Ugh. Tänk er.. att ni lämnar bort ert LIV i någon annans händer. Ni kan inte kontrollera över huvud taget vad hen gör med det.(Klargör en gång till att jag absolut inte misstror Amid, rian kunde inte haft en bättre pappa). Fan.... Känner mig som världens sämsta mamma trots att jag VET att jag inte är det. Amid är exakt lika mycket förälder som jag är. Jag bara.. känner mig så jävla tom. Min finaste son, snart ses vi. Jag väntar på dig här hemma.
